Anna

Jag orkar inte med er! Imorse när jag såg gymnasiets luciatåg fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Det var så vackert! Och nu när jag läste på Aftonbladet räckte det med att se rubriken att en två-åring hittad ensam lämnad i blöja, för att jag ska börja gråta igen.. Men den här gången för att det är så fruktansvärt! Stackars barn! Sånt får inte förekomma här i världen. Alla barn har rätt till kärlek och trygghet! Jag skrollade förbi rubriken så fort jag kunde, men hann ändå se den. Det räckte för att jag skulle bli så illa berörd att jag mår illa! Som sagt, dom här känslorna är inte att leka med, men jag kan inte rädda alla barn i världen och dom får det inte bättre av att jag sitter hemma och gråter över deras situation. . Nu ska jag gå och sova och imorgon ska jag göra det bästa jag kan för att ge min två-åring kärlek, trygghet och lycka samtidigt som jag försöker att blunda för allt skit som händer i världen och inte får hända. Men sen om några år, då jag kan höra om barn som far illa utan att nästan spy. Då ska jag alla fall försöka hjälpa någon. För ingen kan göra allt, men alla kan göra något!


Godnatt!