Radhus, Jippie!!!!!
Vi har ju köpt radhus, längst ut på kanten så vi har bara grannar på en sida. Förra helgen kom alla mina goa brorsor och hjälpte oss att bära, pappa målade och tapetserade om i köket, Elina hjälpte mig att packa och fixa och Oliwer var med farmor. Swisch! sa det så var alla våra saker i huset. Nu har vi snart bott här i en vecka och det känns superbra! Oliwer verkar trivas och han gillar sitt nya rum. Uppe säger han hundra gånger om dagen, det är roligt med en trapp. En annan som verkar gilla trappan är Shakira! Hon ser också ut att trivas jättebra och hon kommer nog bli överlycklig i sommar när vi öppnar till uteplatsen. Hon gillar inte snö, så hon är alltid inne på vintern. Nu sitter jag här och kollar på all röra och känner att det kommer bli så himla mysigt och bra!!!! Imorgon kommer min mammi och hälsar på. Hon ska leka med Oliwer i helgen så kan vi plocka upp och fixa massa! Ååååh det ska bli så mysigt att bo här!!!!!
Ensam...
Jag vet att man inte bör blogga när man är ledsen, arg eller mår dåligt. Det är så lätt att man skriver något som man ångrar sen, eller som sårar någon annan. Men just nu skiter jag i det, för jag känner mig så j.vla arg, ledsen och besviken!
Jag vill så gärna tro att nästan alla människor är omtänksamma, bryr sig om andra och vill andra väl. Jag vill så gärna tro att man kan lita på andra när de säger något eller om man bestämmer något. . Så har det också varit största delen av mitt liv. Jag vet inte, jag kanske bara har haft tur som har haft såna människor runt omkring mig. Flera gånger har folk sagt till mig att man måste tänka på sig själv och inte kan vara snäll mot alla om man ska få något här i livet. Men jag har valt att inte hålla med. Jag har alltid trott på karma och att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, förr eller senare har man igen det. Jag vill också fortsätta leva så och tro gott om människor jag möter. Men sista tiden har jag känt mig så himla sviken av flera stycken att jag just nu känner att jag nästan inte kan lita på någon, förutom de som står mig allra närmast.. Det känns som om alldeles för många säger saker, men när det väl kommer till kritan så har det bara varit tomma ord och dom tänker bara på vad som passar bäst för dom just då. Jag tror absolut inte att någon av dom jag tänker på menar något illa, utan jag tror att de bara inte tänkt eller varit rädd för att hamna i en dålig sits om de gjort annorlunda. Men det sårar fortfarande när någon säger en sak och sen antingen skiter i det eller går bakom ryggen och gör något annat...
Jag vill så gärna tro att nästan alla människor är omtänksamma, bryr sig om andra och vill andra väl. Jag vill så gärna tro att man kan lita på andra när de säger något eller om man bestämmer något. . Så har det också varit största delen av mitt liv. Jag vet inte, jag kanske bara har haft tur som har haft såna människor runt omkring mig. Flera gånger har folk sagt till mig att man måste tänka på sig själv och inte kan vara snäll mot alla om man ska få något här i livet. Men jag har valt att inte hålla med. Jag har alltid trott på karma och att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, förr eller senare har man igen det. Jag vill också fortsätta leva så och tro gott om människor jag möter. Men sista tiden har jag känt mig så himla sviken av flera stycken att jag just nu känner att jag nästan inte kan lita på någon, förutom de som står mig allra närmast.. Det känns som om alldeles för många säger saker, men när det väl kommer till kritan så har det bara varit tomma ord och dom tänker bara på vad som passar bäst för dom just då. Jag tror absolut inte att någon av dom jag tänker på menar något illa, utan jag tror att de bara inte tänkt eller varit rädd för att hamna i en dålig sits om de gjort annorlunda. Men det sårar fortfarande när någon säger en sak och sen antingen skiter i det eller går bakom ryggen och gör något annat...
