Anna

När jag var 10 år blev jag kompis med en av de bästa tjejerna i världen, Pernilla. Hon är en snäll och go tjej och en av dom som har känt mig bäst genom livet. Hon är så nära fördomsfri man kan komma och ger alla människor en chans. Hon har en förmåga att se på saker från olika vinklar och perspektiv så att hon kan sätta sig in i hur människor tänker och vad dom känner. Vi har haft så mycket kul ihop, vi har rest och vi har promenerat frösön runt säkert 100 gånger. Vi har gått ute i regnet och sjungit högt! Vi har tittat på film, sovit över hos varandra och fnittrat som bara tonårstjejer kan. Vi har byggt kojjor och stannat uppe hela natten. Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst om oss, men det spelar ingen roll.
Man växer upp, blir vuxen och går skilda vägar. Hennes väg bar till Norrköping där hon bor med sin man och deras 2 barn. Min väg bar till Stockholm. Det är inte långt emellan, vi borde kunna träffas ofta. Men det gör vi inte..
Jag saknar min Pernilla så idag gjorde jag slag i saken, jag bokade en tågbiljett. Och nästa söndag ska jag åka och hälsa på världens bästa Pärla! Jag längtar!

/Anna