Anna

När jag var tonåring läste jag mycket dikter, jag klippte ut såna jag tyckte var speciella och satte upp i mitt rum. Men någon gång slutade jag med det, fast jag vet inte när eller varför. Jag insåg plötsligt att jag inte kan komma ihåg senast jag läste dikter..

Den här tyckte jag jättemycket om när jag var tonåring. Livet var inte alltid så lätt då och jag tror jag kanske försökte hitta mig själv. Nu för tiden skulle jag aldrig vilja vara någon annan, men dikten är fin i alla fall.

Jag ville vara en annan

Jag ville vara en annan,
men jag vet inte vem.
En främling står bortvänd, med pannan
mot stjärnornas lågande hem.
Jag skall aldrig se hans ögon
och aldrig hans anletsdrag.

Jag ville vara en annan,
en främling, en annan än jag.

Här är två dikter som jag hittade på internet nu.

Du finns där
i min närhet
låter mig
få bara vara
Du ställer
inga onödiga frågor
Du låter mig
få finnas till

Vi behöver inte
alltid prata
din förståelse finns
ändå där för mig
Låter mig få bara vara
och ger mig
en kram när jag vill


Finns du där?

Finns du där?
Om jag är ensam
finns du här då?
Om jag gråter
tröstar du mig då?
Om jag behöver en vän
blir du min vän då?
Om jag säger
att jag älskar dig
försvinner du då?


/Anna