Anna

Jag fick just veta att en av våra släktingar har gått bort. Livet är så orättvist! Han var bara 60 år och en sån där positiv lättsam person som sprider glädje. Jag brukade inte träffa honom så ofta, men varje gång jag träffade honom var han likadan och då kändes det inte som om det hade gått så lång tid sen sist. Hela den familjen är så! Det känns så orättvist att de ska förlora sin pappa redan nu, jag kan inte sätta mig in i sorgen. Vi var och hälsade på för ett tag sedan och då var både han och hans fru så lyckliga! Och nu är hon ensam kvar, utan honom efter så många år tillsammans. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dem. Och ännu mer önskar jag att det aldrig hade hänt.

/Anna