.......
Varför blir man sjuk när man inte vill och inte har tid att vara sjuk?
Det började nu i veckan när jag var borta på fältstudier, då fick jag ont i halsen och var helt tung i huvudet och trött i kroppen. Jag mådde inte alls bra. Men vad gör man? Är man bortrest på "arbete" så är det väl bara att jobba på. Så jag kämpade mig igenom halsontan och efter ett par dagar var det bättre.
De som arbetar på gården gör det mellan kl 7-20 och vissa dagar ännu längre. Jag var med samma tider, alla dagar utom en. De arbetar så måndag till måndag, fast på måndagen som de kliver av passet slutar de mer normal arbetstid. De sover alltid kvar på gården för det behövs finnas personal på plats ifall något skulle hända på natten.
Det har i alla fall varit en lång vecka för mig med väldigt mycket intryck och funderingar, så när jag kom hem var jag helt slut både fysiskt och psykiskt. Första dagen hemma gick därför mest åt till att återhämta mig. Men sen körde jag igång igen och i torsdags åkte jag in till stan och åt middag med min tremänning Elin. Det var jättekul å träffa henne!
Igår (fredag) var en riktig skitdag, då allt bara gick ont för mig och massa dumma tankar snurrade runt i mitt huvud. Men alla har ju dåliga dagar ibland..
Imorse klev jag upp tidigt och började tvätta, för jag har ju inte så mycket kläder jag kan ha längre så det gäller att tvätta ganska ofta. Efter tvätten var det meningen att jag skulle plugga. Men jag mådde jättedåligt. Jätteont i huvudet, svag och skakis i kroppen och mådde illa. Så jag la ifrån mig boken och sov på soffan några timmar. När jag vaknade tänkte jag börja om dagen, så jag fikade lite och duschade och skulle klä på mig och åka på middag hos Kicki som fyller år imorgon. Men efter duschen var jag helt väck. Så jag gick fram och tillbaka i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville ju så gärna åka, men varje gång jag började göra mig iordning sa kroppen ifrån. Jag orkade helt enkelt inte.
Så nu sitter jag här hemma och känner mig som när jag var sjuk när jag var barn. När man så gärna vill leka med kompisarna men man får inte för man är sjuk och mamma och pappa säger nej. Skillnaden nu är väl att mamma och pappa inte är här, utan det är kroppen som säger nej. Jag skulle förstås kunna strunta i att lyssna på kroppen och åka i alla fall. Men jag orkar helt enkelt inte och det känns skittråkigt!
/Anna
Det började nu i veckan när jag var borta på fältstudier, då fick jag ont i halsen och var helt tung i huvudet och trött i kroppen. Jag mådde inte alls bra. Men vad gör man? Är man bortrest på "arbete" så är det väl bara att jobba på. Så jag kämpade mig igenom halsontan och efter ett par dagar var det bättre.
De som arbetar på gården gör det mellan kl 7-20 och vissa dagar ännu längre. Jag var med samma tider, alla dagar utom en. De arbetar så måndag till måndag, fast på måndagen som de kliver av passet slutar de mer normal arbetstid. De sover alltid kvar på gården för det behövs finnas personal på plats ifall något skulle hända på natten.
Det har i alla fall varit en lång vecka för mig med väldigt mycket intryck och funderingar, så när jag kom hem var jag helt slut både fysiskt och psykiskt. Första dagen hemma gick därför mest åt till att återhämta mig. Men sen körde jag igång igen och i torsdags åkte jag in till stan och åt middag med min tremänning Elin. Det var jättekul å träffa henne!
Igår (fredag) var en riktig skitdag, då allt bara gick ont för mig och massa dumma tankar snurrade runt i mitt huvud. Men alla har ju dåliga dagar ibland..
Imorse klev jag upp tidigt och började tvätta, för jag har ju inte så mycket kläder jag kan ha längre så det gäller att tvätta ganska ofta. Efter tvätten var det meningen att jag skulle plugga. Men jag mådde jättedåligt. Jätteont i huvudet, svag och skakis i kroppen och mådde illa. Så jag la ifrån mig boken och sov på soffan några timmar. När jag vaknade tänkte jag börja om dagen, så jag fikade lite och duschade och skulle klä på mig och åka på middag hos Kicki som fyller år imorgon. Men efter duschen var jag helt väck. Så jag gick fram och tillbaka i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville ju så gärna åka, men varje gång jag började göra mig iordning sa kroppen ifrån. Jag orkade helt enkelt inte.
Så nu sitter jag här hemma och känner mig som när jag var sjuk när jag var barn. När man så gärna vill leka med kompisarna men man får inte för man är sjuk och mamma och pappa säger nej. Skillnaden nu är väl att mamma och pappa inte är här, utan det är kroppen som säger nej. Jag skulle förstås kunna strunta i att lyssna på kroppen och åka i alla fall. Men jag orkar helt enkelt inte och det känns skittråkigt!
/Anna
Kommentarer
Trackback
