Anna

Idag när jag och Oliwer var ute på promenad gick vi förbi en skola. Några barn hade lämnat hinkar och spadar vid kanten av en skogsdunge. Jag tänkte att dom nog hade så roligt när dom lekte så dom lämnade dom där för att fortsätta med samma lek nästa rast. Det kan ju också vara så att dom var lata och lämnade kvar sakerna därför. Jag utgår från det första för så brukade det vara när jag var barn. När man leker och fantiserar kan man vara precis vem man vill, vart som helst och allt man vill kan hända!
När man växer upp slutar man leka, men man kan dagdrömma. Det är många som har skrattat åt mig när dom ser mig vara ute och gå för mig själv. Dom säger att jag går jättesakta, vilket jag också gör. Jag skulle förmodligen kunna vinna en tävling i att gå sakta. Dom säger också att jag ser ut som om jag är i en annan värld och det är precis vad jag är. Jag är i min värld där allting är precis som jag vill att det ska vara!

/Anna