Arg!
Idag har jag varit arg hela dagen, jag vet inte riktigt varför men det har riktigt kokat inombords och jag har fått försöka behärska mig hela tiden. Jag har ont i huvudet också, ingen bra dag...
Det är jobbigt att vara sur och arg så jag hoppas verkligen att jag inte blir en sån där sur tant som gnäller över allting när jag blir gammal. Det är ju inte roligt heller... Så varför kan man inte bara vända tankarna och bli glad när man är arg? Jag vet inte, men ibland går det bara inte, ibland är man helt enkelt bara arg!
Jag såg förresten en avsnitt av The middle här i veckan. (En serie om en familj med 3 barn.) Där blev mamman och pappan arg på sin äldsta son när de upptäckte hur bra han uppträdde mot andra människor. De var arga för att han aldrig visade sina bästa sidor hemma. Men det gör ju inte du heller sa han till sin mamma. Som då granskade sig själv och upptäckte att det stämde. Självklart försökte hon ändra på det men det gick inget vidare. Det är väl så det är, som de sa i slutet av avsnittet. Att när man är hemma med sin familj så kan man sitta i sina mjukisbyxor och vara sunkig för de tycker redan om en. Och där duger man som man är.
Jag önskar att jag alltid kunde va på topp, perfekt sminkad, fin i håret och snygga kläder. Alltid på bra humör, skratta och vara glad, speciellt mot dom jag älskar. Men ingen är perfekt och är det någonstans man bara kan få vara så måste det ju vara hemma.
Det är jobbigt att vara sur och arg så jag hoppas verkligen att jag inte blir en sån där sur tant som gnäller över allting när jag blir gammal. Det är ju inte roligt heller... Så varför kan man inte bara vända tankarna och bli glad när man är arg? Jag vet inte, men ibland går det bara inte, ibland är man helt enkelt bara arg!
Jag såg förresten en avsnitt av The middle här i veckan. (En serie om en familj med 3 barn.) Där blev mamman och pappan arg på sin äldsta son när de upptäckte hur bra han uppträdde mot andra människor. De var arga för att han aldrig visade sina bästa sidor hemma. Men det gör ju inte du heller sa han till sin mamma. Som då granskade sig själv och upptäckte att det stämde. Självklart försökte hon ändra på det men det gick inget vidare. Det är väl så det är, som de sa i slutet av avsnittet. Att när man är hemma med sin familj så kan man sitta i sina mjukisbyxor och vara sunkig för de tycker redan om en. Och där duger man som man är.
Jag önskar att jag alltid kunde va på topp, perfekt sminkad, fin i håret och snygga kläder. Alltid på bra humör, skratta och vara glad, speciellt mot dom jag älskar. Men ingen är perfekt och är det någonstans man bara kan få vara så måste det ju vara hemma.
Kommentarer
Trackback
