Anna

Vet ni en sak? Jag har blivit så himla virrig! Ja, jag brukar använda ordet himla istället för att svära. Det är faktiskt väldigt sällan jag svär. Hur som helst, så vet jag inte hur många gånger jag har glömt nycklarna i dörren sista tiden eller glömt stänga av plattan på spisen. Livsfarligt! Jag kan berätta om när jag skulle hämta Oliwer på förskolan igår. Jag gick samma väg som jag gått 100 gånger förut, eller okej, kanske inte 100 än.. men många alla fall! Plötsligt kom jag inte ihåg vart jag skulle svänga höger. Så jag svängde. Fast jag kände inte igen mig men jag tänkte att jag nog bara inte hade lagt märke till husen tidigare så jag fortsatte att gå. Men efter en stund upptäckte jag att vägen svängde åt fel håll. Oj, oj, vilse i ett litet villaområde i Hudik.. pinsamt! Men jag tog upp telefonen och kollade på hitta. Det var bara att vända. Självklart halkade jag också på väg tillbaka. Jag tror inte att någon såg. Men man vet aldrig, någon kan ha tittat ut genom fönstret och fått sig ett gott skratt.När jag kom tillbaks till korsningen visste jag exakt var jag var och förstår inte hur jag kunde gå fel där.. Jag hämtade Oliwer och gick hem och började med maten. Efter en stund ringde det på dörren. Det var Jehovas tror jag. Men dom ville bara tala om att mina nycklar satt i dörren. När Adam kom hem så kom jag på att jag hade glömt koka makaroner till Oliwer och när jag kom in i köket såg jag att jag också hade glömt sätta igång plattan där jag försökte koka broccoli. Men, men vad gör väl det? Slutet gott, allting gott! Det blev mat till slut. Ingen snodde mina nycklar och det är ju klart säkrare att glömma starta spisen än att lämna den på!