Anna

I fredags skulle jag äntligen åka tillbaka till mina älsklingar! Regnet öste ner när jag slutade jobbet men som tur var hade jag tagit med ett paraply. Jag öppnar dörren och fäller upp paraplyet som viker sig åt fel håll, så jag fäller ihop det igen och traskar iväg till bussen. När bussen kommer är jag dyblöt och det droppar från håret. Jag går förbi alla som sitter i den främre delen av bussen och sätter mig ganska långt bak. Då hör jag någon som säger: -Det är vått ute. -Ja, svarar jag och vänder mig om för att se vem som pratar med mig. Där sitter en påverkad man. Han flyttar sig till sätet bredvid mig och kommer alldeles för nära, sträcker fram sin hand och hälsar. Sen sitter han och pratar med mig hela vägen till sundbyberg. Lovely, säger han upprepade gånger och han vill ta i hand flera gånger. När han kliver av verkar han riktigt nöjd och tackar för pratstunden, så jag tänker att jag gjorde åtminstone honom glad. 

När jag har klivit av bestämmer jag mig för att gå in på apoteket och köpa handsprit, eftersom jag ska hinna hem och packa och sen till t-centralen och hinna med tåget så går jag och frågar var den finns istället för att leta. Expediten börjar gå mot hyllan men blir stoppad av en surgubbe som vill betala sina vitaminer innan hon visar mig. -Hon var före dig, svarar expediten vänligt och han fräser tillbaka. Jag ber henne peka åt mig istället och går sedan själv och letar, medan jag lyssnar på hur surgubben gnäller vid kassan. Hans kort strular och jag får vänta en stund innan han är klar och jag kan betala. Expediten förklarar att han var sur för att han hade bråttom till tåget, men hon ansåg att alla kunder var lika viktiga. Jag missade mitt tåg, men nästa gick ju efter fem minuter så det gjorde ingenting. Undrar varför gubben hade så bråttom...

När jag skulle städa det sista hemma hos Yvonnie, lyckades jag rycka sönder kanten på kattlådan så jag fick så sanden flög ut på badrumsgolvet, jippie! Men jag kom i alla fall iväg mot tåget. Min väska var tung, tur det finns hiss borta vid pendeln, tänkte jag. När jag kom dit var det kö till hissen och ganska snabbt visade det sig att hissen var trasig. Väl på pendeln var jag varm efter att ha släpat min väska och katten så jag öppnade min flaska med kolsyrat vatten och det sprutade över mig så jag blev alldeles blöt. Det såg ut som om jag hade kissat på mig! En annan tjej som såg vad som hände började skratta och jag med.

Sen gick resan faktiskt riktigt bra! I alla fall hela vägen till Gävle, där blir vi meddelade om att en blixt har slagit ner och nu ska tåget köra oss till Sundsvall via Ånge. Men Hallå! Jag ska ju inte till Sundsvall!! Efter mycket om och men får vi istället kliva av och en buss ska ta oss till Söderhamn och Hudiksvall. Det går tre bussat till Söderhamn, men bussen som ska gå till Hudik skulle komma samma tid som vi egentligen skulle vara framme i Hudik. Men man kan ju inte göra något, så jag höll humöret uppe medan jag väntade. En kvinna med en chihuahua kommer till mig och säger att nu ska vi åka hem! Vi får nämligen inte åka i bussen med djur, så en taxi ska komma till oss! Vi står där och väntar på taxin medan bussen kommer och bussen åker. Ingen taxi kommer och klockan går... Men gissa vad? Till slut kom taxin och jag och kvinnan satt och pratade hela vägen hem till Hudik, det var supertrevligt. Någonstans vid söderhamn körde vi t.o.m om bussen som de andra resenärerna åkte i, så vi kom hem först och allt blev bra till slut!