Anna

För första gången i hela mitt liv vill jag inte ha vintertid. Istället för att kliva upp halv åtta var klockan halv sju när Oliwer ville upp. Adam har åkt till Sundsvall för att se på fotboll och pappa, Hans och David som skulle komma idag kommer imorgon istället. Just nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli kväll så att jag får sova. Oliwer sover ute på balkongen nu men när han vaknar ska vi gå ut och leka. Det blir alla fall mysigt! Men just nu är jag ganska säker på att jag aldrig kommer vara pigg mer i hela mitt liv...

Idag har jag varit arg hela dagen, jag vet inte riktigt varför men det har riktigt kokat inombords och jag har fått försöka behärska mig hela tiden. Jag har ont i huvudet också, ingen bra dag...
Det är jobbigt att vara sur och arg så jag hoppas verkligen att jag inte blir en sån där sur tant som gnäller över allting när jag blir gammal. Det är ju inte roligt heller... Så varför kan man inte bara vända tankarna och bli glad när man är arg? Jag vet inte, men ibland går det bara inte, ibland är man helt enkelt bara arg!

Jag såg förresten en avsnitt av The middle här i veckan. (En serie om en familj med 3 barn.) Där blev mamman och pappan arg på sin äldsta son när de upptäckte hur bra han uppträdde mot andra människor. De var arga för att han aldrig visade sina bästa sidor hemma. Men det gör ju inte du heller sa han till sin mamma. Som då granskade sig själv och upptäckte att det stämde. Självklart försökte hon ändra på det men det gick inget vidare. Det är väl så det är, som de sa i slutet av avsnittet. Att när man är hemma med sin familj så kan man sitta i sina mjukisbyxor och vara sunkig för de tycker redan om en. Och där duger man som man är.
Jag önskar att jag alltid kunde va på topp, perfekt sminkad, fin i håret och snygga kläder. Alltid på bra humör, skratta och vara glad, speciellt mot dom jag älskar. Men ingen är perfekt och är det någonstans man bara kan få vara så måste det ju vara hemma.

Oliwer sover och Adam är på träning. Själv sitter jag och kollar på nybyggarna. Jag tycker det är ett riktigt bra program. Alla är värda ett hem och det är viktigt att få känna att man kan något och är värd något. Jag hoppas att de klarar av att vända sina liv. Men det går inte att förstå hur svårt det måste vara.

Apropå ingenting så var jag i Östersund föra veckan. Och på söndag kommer pappa, Hans och David hit. Jag är så glad att vi har flyttat hit för det är så mycket lättare att träffa min familj och mina vänner i Östersund! Pernilla var också där förra veckan, min älskade Pärla! Vad jag saknar henne. Men ibland går livet åt olika håll fast man är bästa vänner, men det som är så bra är att även om man inte ses så ofta så vet man ändå att dom finns därute och alltid ställer upp när man behöver dom. Och när man ses så blir man sååå glad!

Det är ju bara början av oktober...

Jag sitter i bilen här i mörkret och väntar medan Adam och Elina är inne på godisaffären. Vi har vart hos deras pappa och nu ska vi hem och ha fredagsmys! Oliwer sover bredvid mig och jag hoppas han kan fortsätta sova när vi kommer hem, min lilla gopropp!

Jag och Elina sitter på balkongen med varsin tidning. Oliwer sover i vagnen. Solen skiner och fåglarna kvittrar det är en alldeles underbar höstdag! Idag är det också exakt en månad tills jag börjar skolan igen. Plötsligt känns en månad som jättelite tid. Jag känner mig inte alls redo, jag gillar att vara hemma. Men jag är säker på att jag kommer tycka det är roligt när jag väl är där. Jag har upptäckt att jag lever väldigt mycket här och nu och har svårt att sätta mig in i någon annan situation. Tex när jag jobbar, då finns inte skolan och när jag är i skolan finns inte jobbet. Men just nu sitter jag här och har det bra!

Den som hittade på det tänkte nog på mig! Jag älskar bullar! Elina, Marie och lilla Nova kom hit idag och hade med sig en stor bullpåse! Oliwer blev jätteglad när han såg Nova! Och jag tyckte också att det var roligt att få besök!

Vet ni, jag har ätit 4 bullar idag! Känner mig ganska tjock, haha!