Anna

Oliwer vaknade klockan tolv och kunde inte somna om. Stackaren låg och vred och vände sig tills klockan var nästan halv fyra. Flera gånger gav han upp och ville gå och leka istället. Gissa om han blev arg när han inte fick det. Idag är jag en väldigt trött tjej, kan jag lova!

Coolt! Jag har några trogna läsare trots att jag är så dålig på att blogga nu för tiden.
Tack för det söta ni!
Så vad händer i mitt liv just nu då? Mest plugg faktiskt. Oliwer har varit jättesjuk också. Stackarn hade 40 i feber och låg helt orörlig på soffan i 2 dagar. När jag märkte att han hade jobbigt att andas också ringde jag så vi fick åka in och kolla honom.
När vi kom in hade han 39,5 i feber och var tydligen väldigt röd och svullen i halsen, stackaren. Men doktorn gav han en jättedos ipren och efter en stund började han röra sig! Det var helt underbart att se honom röra sig efter att ha varit stilla i 2 dygn. Vi blev beordrade att ge honom högre doser alvedon och ipren och varva dom två. Det har blivit mycket filmtittande och mys i soffan med honom den här veckan, men idag har han varit helt feberfri och uppe på benen hela dagen utom när han sov middag! Så skönt!
Jag har ju ingen aning om hur hans hals känns, men förhoppningsvis känns också den bättre, han vill alla fall äta mer nu!

I fredags var jag på fest med min nya studiegrupp, hudik2. Jag hade jättekul! det kändes konstigt att lämna en febrig liten kille hemma och åka iväg, men jag visste att han hade det bra med Adam. Som för det mesta så tyckte jag att det var roligare på förfesten än på krogen. Men det var kul att dansa lite också. Egentligen skulle det nog räcka för mig om man går ut klockan 1, dansar en timme sen kan man äta lite och gå hem och sova. Det är alla fall både snälla och roliga klasskompisar jag har fått och det är ju tur! jag tyckte ju mycket om dom jag pluggade med förra året så det hade ju inte känts så bra att byta ut den klassen mot en dålig. Nu har ni fått lite uppdatering.. Får se om jag kommer igång igen, eller om det dröjer en månad till nästa inlägg. Man vet ju aldrig med mig, haha.

Puss på er!

Vet ni en sak? Jag har blivit så himla virrig! Ja, jag brukar använda ordet himla istället för att svära. Det är faktiskt väldigt sällan jag svär. Hur som helst, så vet jag inte hur många gånger jag har glömt nycklarna i dörren sista tiden eller glömt stänga av plattan på spisen. Livsfarligt! Jag kan berätta om när jag skulle hämta Oliwer på förskolan igår. Jag gick samma väg som jag gått 100 gånger förut, eller okej, kanske inte 100 än.. men många alla fall! Plötsligt kom jag inte ihåg vart jag skulle svänga höger. Så jag svängde. Fast jag kände inte igen mig men jag tänkte att jag nog bara inte hade lagt märke till husen tidigare så jag fortsatte att gå. Men efter en stund upptäckte jag att vägen svängde åt fel håll. Oj, oj, vilse i ett litet villaområde i Hudik.. pinsamt! Men jag tog upp telefonen och kollade på hitta. Det var bara att vända. Självklart halkade jag också på väg tillbaka. Jag tror inte att någon såg. Men man vet aldrig, någon kan ha tittat ut genom fönstret och fått sig ett gott skratt.När jag kom tillbaks till korsningen visste jag exakt var jag var och förstår inte hur jag kunde gå fel där.. Jag hämtade Oliwer och gick hem och började med maten. Efter en stund ringde det på dörren. Det var Jehovas tror jag. Men dom ville bara tala om att mina nycklar satt i dörren. När Adam kom hem så kom jag på att jag hade glömt koka makaroner till Oliwer och när jag kom in i köket såg jag att jag också hade glömt sätta igång plattan där jag försökte koka broccoli. Men, men vad gör väl det? Slutet gott, allting gott! Det blev mat till slut. Ingen snodde mina nycklar och det är ju klart säkrare att glömma starta spisen än att lämna den på!

Han har fått så många fina julklappar och haft så roligt och mer skoj blir det!

Idag har Adam handboll hela dagen och fest hela kvällen. Så jag och Oliwer leker och myser. Just nu tittar vi på Saltkråkan! Vi har firat jul här i Hudik och haft det jättebra! Imorgon åker vi hem till Östersund och fortsätter fira!

Vi är två tröttisar som myser framför julkalendern idag..

För första gången i hela mitt liv vill jag inte ha vintertid. Istället för att kliva upp halv åtta var klockan halv sju när Oliwer ville upp. Adam har åkt till Sundsvall för att se på fotboll och pappa, Hans och David som skulle komma idag kommer imorgon istället. Just nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli kväll så att jag får sova. Oliwer sover ute på balkongen nu men när han vaknar ska vi gå ut och leka. Det blir alla fall mysigt! Men just nu är jag ganska säker på att jag aldrig kommer vara pigg mer i hela mitt liv...

Idag har jag varit arg hela dagen, jag vet inte riktigt varför men det har riktigt kokat inombords och jag har fått försöka behärska mig hela tiden. Jag har ont i huvudet också, ingen bra dag...
Det är jobbigt att vara sur och arg så jag hoppas verkligen att jag inte blir en sån där sur tant som gnäller över allting när jag blir gammal. Det är ju inte roligt heller... Så varför kan man inte bara vända tankarna och bli glad när man är arg? Jag vet inte, men ibland går det bara inte, ibland är man helt enkelt bara arg!

Jag såg förresten en avsnitt av The middle här i veckan. (En serie om en familj med 3 barn.) Där blev mamman och pappan arg på sin äldsta son när de upptäckte hur bra han uppträdde mot andra människor. De var arga för att han aldrig visade sina bästa sidor hemma. Men det gör ju inte du heller sa han till sin mamma. Som då granskade sig själv och upptäckte att det stämde. Självklart försökte hon ändra på det men det gick inget vidare. Det är väl så det är, som de sa i slutet av avsnittet. Att när man är hemma med sin familj så kan man sitta i sina mjukisbyxor och vara sunkig för de tycker redan om en. Och där duger man som man är.
Jag önskar att jag alltid kunde va på topp, perfekt sminkad, fin i håret och snygga kläder. Alltid på bra humör, skratta och vara glad, speciellt mot dom jag älskar. Men ingen är perfekt och är det någonstans man bara kan få vara så måste det ju vara hemma.

Oliwer sover och Adam är på träning. Själv sitter jag och kollar på nybyggarna. Jag tycker det är ett riktigt bra program. Alla är värda ett hem och det är viktigt att få känna att man kan något och är värd något. Jag hoppas att de klarar av att vända sina liv. Men det går inte att förstå hur svårt det måste vara.

Apropå ingenting så var jag i Östersund föra veckan. Och på söndag kommer pappa, Hans och David hit. Jag är så glad att vi har flyttat hit för det är så mycket lättare att träffa min familj och mina vänner i Östersund! Pernilla var också där förra veckan, min älskade Pärla! Vad jag saknar henne. Men ibland går livet åt olika håll fast man är bästa vänner, men det som är så bra är att även om man inte ses så ofta så vet man ändå att dom finns därute och alltid ställer upp när man behöver dom. Och när man ses så blir man sååå glad!

Det är ju bara början av oktober...

Jag sitter i bilen här i mörkret och väntar medan Adam och Elina är inne på godisaffären. Vi har vart hos deras pappa och nu ska vi hem och ha fredagsmys! Oliwer sover bredvid mig och jag hoppas han kan fortsätta sova när vi kommer hem, min lilla gopropp!

Jag och Elina sitter på balkongen med varsin tidning. Oliwer sover i vagnen. Solen skiner och fåglarna kvittrar det är en alldeles underbar höstdag! Idag är det också exakt en månad tills jag börjar skolan igen. Plötsligt känns en månad som jättelite tid. Jag känner mig inte alls redo, jag gillar att vara hemma. Men jag är säker på att jag kommer tycka det är roligt när jag väl är där. Jag har upptäckt att jag lever väldigt mycket här och nu och har svårt att sätta mig in i någon annan situation. Tex när jag jobbar, då finns inte skolan och när jag är i skolan finns inte jobbet. Men just nu sitter jag här och har det bra!

Den som hittade på det tänkte nog på mig! Jag älskar bullar! Elina, Marie och lilla Nova kom hit idag och hade med sig en stor bullpåse! Oliwer blev jätteglad när han såg Nova! Och jag tyckte också att det var roligt att få besök!

Vet ni, jag har ätit 4 bullar idag! Känner mig ganska tjock, haha!