Skogspromenad med Malin & Wilma
Ikväll har jag, Malin och hennes söta lilla hund Wilma varit på långpromenad i skogen. Det var jättemysigt! Malin är en sån tjej som man blir glad av. Hon är glad och sprallig och pratar alltid jättemycket, haha! Hon ger av sig själv och man får alltid massa ny energi när man har träffat henne :-)
Malin
Jag har funderat över det här med personligheter. Tror ni att man föds med en personlighet eller är man blank när man föds och formas eftersom?
Jag tror att man redan har en personlighet när man föds. Man kan vara blyg eller skrikig, lugn eller vild oftast glad eller mer dämpad. Har ni förresten tänkt på att barn nästan alltid är glada. Varför är inte vuxna lika glada som barn? Det verkar som att barn är glada tills något händer som gör att dom blir ledsen. Medan vuxna är neutrala eller nästan sura tills det händer något som gör dom glad. Varför är det så och när kliver man över gränsen? Vad är det som gör att man blir så? Fast alla blir ju inte så förstås..
Hur som hellst, även om jag tror att man redan har en personlighet när man föds så tror jag ändå att den förändras med tiden, beroende på vad man utsätts för. Eller egentligen är det inte personligheten som ändras utan mer beteendet och tankesättet. Är man väldigt envis kommer man förmodligen alltid vara det, men man kanske lär sig att släppa saker i alla fall för man vet att det blir bäst så.
Hmm djupa tankar..
Nej nu ska jag sluta tänka och kolla på Anna Anka istället :-)
Massa Kramar!
/Anna
Malin
Jag har funderat över det här med personligheter. Tror ni att man föds med en personlighet eller är man blank när man föds och formas eftersom?
Jag tror att man redan har en personlighet när man föds. Man kan vara blyg eller skrikig, lugn eller vild oftast glad eller mer dämpad. Har ni förresten tänkt på att barn nästan alltid är glada. Varför är inte vuxna lika glada som barn? Det verkar som att barn är glada tills något händer som gör att dom blir ledsen. Medan vuxna är neutrala eller nästan sura tills det händer något som gör dom glad. Varför är det så och när kliver man över gränsen? Vad är det som gör att man blir så? Fast alla blir ju inte så förstås..
Hur som hellst, även om jag tror att man redan har en personlighet när man föds så tror jag ändå att den förändras med tiden, beroende på vad man utsätts för. Eller egentligen är det inte personligheten som ändras utan mer beteendet och tankesättet. Är man väldigt envis kommer man förmodligen alltid vara det, men man kanske lär sig att släppa saker i alla fall för man vet att det blir bäst så.
Hmm djupa tankar..
Nej nu ska jag sluta tänka och kolla på Anna Anka istället :-)
Massa Kramar!
/Anna
Kommentarer
Trackback
