Hemma!

Nu är jag hemma igen!
Vi är fyra tjejer som har bott tillsammans i veckan och vi har nästan inte gjort något annat än att plugga. Det har funkat bra och vi har varit jätteduktiga! Vi har haft tre seminarier på skolan. På det första slapp jag undan att prata, men jag var tvungen att följa med gruppen fram när vi redovisade. Hjärtat började bulta jättehårt och jag började skaka när jag ställde mig längst fram i klassrummet och såg ut över resten av klassen, ca 65 personer. Dagen efter var det min och Leilas tur att prata mest, hon var lika nervös som jag. Vi var sist fram och konstigt nog så släppte nervositeten ganska mycket. När vi stod där framme i klassrummet tänkte jag bara att det här kan jag, om och om igen några gånger och då försvann nervositeten nästan helt! Så idag när vi skulle gå fram var jag inte ett dugg nervös. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma!

Dumma tåg!

Jag skulle åka tåg hem idag och eftersom jag verkligen längtade hem så var jag på tågstationen i god tid innan tåget skulle gå. Rättare sagt en timme innan, men jag hade sällskap av Elin och Leila. Leilas tåg kom först så jag vinkade hejdå, efter ett tag kom en kompis till Elin och dom åkte hem till Hudik. Då var det bara en kvart kvar tills mitt tåg skulle gå så jag gick ut på perrongen för att vänta. Men mitt tåg kom aldrig så jag och några andra stod kvar och var förvirrade. Efter att ha stått och frusit i 45 minuter gick jag in. Det visade sig att tåget hade gått från ett annat spår. Det hade blivit ändrat i sista minuten, men vi resenärer fick inget besked om det. Jag och många andra fick nya biljetter till nästa tåg, så en timme efter att första tåget skulle gå stod jag åter på samma perrong och väntade. Plötsligt ser jag att stockholmståget byts ut på tavlan, så jag gick iväg och kollade på info-tavlan om vilket spår tåget skulle gå ifrån. De hade ändrat igen, även denna gång bara 5 minuter innan avgång och utan att de ropade ut informationen. Men snäll som jag är så meddelade jag detta vidare till några andra som jag visste stod och väntade på tåget. Jag var trött, frusen, arg och less, men det kändes skönt när tåget äntligen kom och jag fick kliva på och sätta mig..

Lycklig!

När jag kom hem mötte Adam mig vid tåget, jag blev så glad bara av att se honom! Vi gick hem och jag hann bara innanför dörren innan jag fick jättefina blommor av honom!
Tack Älskling!


/Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0