Saknar dig mormor!

Pling, plong!
Det var ringklockan. Jag hade inget val, jag blev tvungen att öppna ögonen och masa mig ur sängen. Det var idag någon skulle komma och fixa ventilationen i vår lägenhet men det hade jag såklart glömt bort medan jag sov.
Jag klev upp ur sängen, letade reda på ett par pyjamasbyxor och öppnade dörren.
2 killar stod där utanför och tittade fundersamt på mig. En var i 50-årsåldern och den andra i 20-årsåldern. Jag bjöd in dom i lägenheten men stängde in mig i sovrummet och klädde på mig så snabbt jag kunde. Dom gick in i köket. Efter en kvart var dom färdiga och jag rostade 2 mackor till frukost. Jag var helt skakig och mådde inte så bra. Jag vet inte om det berodde på att jag väcktes mitt i djupsömnen eller något annat. Men jag kröp ner i soffan under en filt och tittade på ett gammalt avsnitt av The Hills på tv.
Efter en stund kände jag mig piggare, men skakandet hade övergått i huvudvärk. Ett hårt tryck på höger sida av ansiktet. Det kändes som om ögat skulle ploppa ut och jag ville helst bara blunda. Jag försökte läsa lite men det var svårt att koncentrera mig med trycket bakom ögat. Inga tabletter hade jag hemma heller.
Jag hämtade telefonen och ringde till mamma. Det visade sig att hon var på akuten med min älskade mormor.
Mormor har blåsljud i hjärtat och blodtrycket var inte alls bra, så hon har blivit inlagd. Det brast för mig och jag började gråta så snart vi hade lagt på. Jag saknar min mormor så mycket och det känns jobbigt att vara så långt bort. När jag bodde i Östersund brukade jag hälsa på henne flera gånger i veckan, ibland varje dag. Hon bjöd alltid på fika och ibland gjorde hon pannkakor eller köttbullar. Min mormor lagar dom godaste pannkakorna och jag brukade äta tills jag fick ont i magen och det absolut inte gick att få ner en tugga till. Hon är alltid rättvis och snäll mot alla. Men hon börjar bli gammal och nu ligger hon på sjukhus och jag är 60 mil bort.


Jag har inte läst så mycket som jag tänkte idag men jag har i alla fall tagit mig igenom 40 sidor i boken och det är en början.

/Anna



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0