Helg, magsjuka och skola

I fredags kom Elina hit och åt pizza med oss! Jag älskar pizza, tänk om man kunde äta det varje dag! Fast då skulle man såklart lessna och förmodligen inte må så bra fysiskt.. Efteråt när jag stod och plattade Elinas hår ringde det på dörren. Det var Adams pappa oc Natalie, en rolig överraskning! Och de hade med sig en leksak till Oliwer, en snigel på hjul som spelar musik när man trycker på knappar. Han tyckte jättemycket om den! Jag tycker det är kul när folk helt spotant kommer och hälsar på, man behöver inte planera allt jämt.
 
I lördagskväll kom Micke och Moa hit, vi åt fondue, marrängsviss och spelade sällskapsspel. Superkul!
 
Helgen avslutades med att Oliwer blev magsjuk vilket var mindre kul, men idag har han mått bättre fast han vill inte äta än. När han vaknade imorse kände jag mig helt död, jag var helt säker på att klockan var 3 på natten och när Adam sa att den var 7 ville jag bara gråta. Hur skulle jag orka kliva upp och gå på skolan? Huvudet sa till mig att kliva upp och kroppen sa att jag skulle lägga mig igen.  Efter en stund bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och stanna hemma och sova på förmiddagen. Jag som aldrig missar någon föreläsning eller stannar hemma från något om jag inte är riktigt, riktigt sjuk. Det var krig i mitt huvud hela morgonen. -Vad gör du hemma, du borde vara i skolan! -Nej, för föreläsningen är inte obligatorisk och jag har läst böckerna. så höll det på fram och tillbaka hela tiden. Ganska jobbigt! När jag kom till skolan på efftermiddagen fick jag veta att jag inte hade missat något viktigt så det kändes bra. Sen kom ingen lärare för hon var på semester, så det var bara att åka hem igen.Så kan det gå! Jag åkte alla fall hem och gjorde klart veckans inlämningsuppgift, skönt att ha det ur världen. Jag ligger hellre lite före än att göra allt i sista minuten. Nu är det dags att hjälpa till med middagen.
 
Puss på er!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0